Vi måste nog inse att vi måste leva med högre räntor och högre inflation än vad vi har varit vana vid under de senaste 15-20 åren. I ett sådant klimat kommer man inte att belönas i samma utsträckning för att ta mycket hög risk.

Börsutvecklingen i april
Månaden präglades av ränteupp- och nedgångar på de flesta börser. För första gången på länge var det amerikanska IT-aktier som stod för en stor del av nedgången på börserna. Flera av ”Magnificent seven” föll i april och det IT-tunga Nasdaq-indexet i USA avslutade månaden med en nedgång på över 3 procent. Under månaden kom flera siffror ut som bekräftar en trend vi sett hela året. Inflationen är överraskande hög och tillväxten i de flesta ekonomier är bättre än befarat. Det har lett till att förväntningarna på räntesänkningar har minskat betydligt samtidigt som de långa räntorna stiger. Räntemarknaden börjar inse att det kanske inte blir så många räntesänkningar från centralbankerna i år.

Ränteuppgången har lett till ett litet skifte på marknaden, där dyra bolag med hög tillväxtpotential inte längre är lika populära som de var tidigare i år. Det syns framför allt i utvecklingen av de stora amerikanska IT-aktierna, som fallit rejält de senaste veckorna. Det finns en större aptit för mer cykliska och värdebolag, till exempel energiaktier. Oslobörsen hade en bra månad i april, mycket tack vare uppgången i energirelaterade aktier.

Världen blir inte alltid densamma
Hittills i år är de stora överraskningarna på marknaden att inflationen och räntorna är fortsatt höga. I höstas var förväntningarna att inflationen skulle sjunka rejält och att räntorna skulle följa efter. Marknaden tenderar ofta att tro att man alltid ska återgå till det man uppfattar som ”normalt”. Under de senaste 15 åren har det ”normala” varit låg inflation och ännu lägre räntor. Men det är inte alltid som världen går tillbaka till hur den var. Ofta är det strukturella förändringar som gör att ramvillkoren och marknaderna förändras mer permanent. Inflation och räntor är två exempel på underskattning av de strukturförändringar som skett de senaste åren. Inflationen var ”borta” under hela 80- och 90-talen. Detta berodde till stor del på tre strukturella faktorer. Den första var de enorma investeringarna i ny teknik som gjorde företagen mycket mer produktiva, och kunde sänka priset på mycket av det de producerade (på 90-talet fick man betala nästan en månadslön för en TV). Den andra var effekten av globaliseringen, och i synnerhet Kinas inträde i WTO. Plötsligt fick man tillgång till väldigt billig arbetskraft som hade samma effekt på inflationen som IT-revolutionen. Dessutom hade de flesta länder, med undantag för Japan, en gynnsam demografi i befolkningen.

Fler unga kom in på arbetsmarknaden än de som gick ut som pensionärer. Dessa effekter är nu borta och delvis omvända genom den förändrade geopolitiska situationen. Det enda sättet att få inflationen under kontroll nu är nog att hålla räntorna högre än de varit på länge. Vi kommer sannolikt att behöva förbereda oss på en period med både högre inflation och räntor. Geopolitiskt kommer världen inte att vara densamma som den har varit de senaste 30 åren. Trenden med outsourcing och allt billigare produktion har delvis vänt. Nu har säkerhet och politiska överväganden blivit viktiga parametrar att ta hänsyn till, inte bara lönsamhet och avkastning.

Dessa förändringar kommer att få en rad konsekvenser för både ekonomin och finansmarknaderna. Under de senaste 15 åren har investerare belönats för att ha tagit höga risker. Regeringar och centralbanker har alltid varit villiga att ”stödja” marknaden och företagen genom att sänka räntorna och trycka pengar. Jag tror inte att vi kommer att få uppleva nollräntor och massiv penningtryckning nästa gång ekonomin och marknaderna blir svaga. Det innebär att både företag och investerare i större utsträckning måste ta”ansvar” för alltför hög risk. Företag som tar på sig för mycket skulder kommer att få det mycket svårare. Företag som inte har en position som gör det möjligt för dem att höja sina priser kommer också att bli mindre attraktiva. Med högre räntor blir alltför dyra företag också dåliga investeringar.

På ODIN är vi fokuserade på att ta kalkylerade risker, där vi är mycket medvetna över vad som kan gå fel med en investering. Det är bättre att gå miste om några möjligheter än att ta stora risker som kan leda till permanenta förluster. I det klimat som rått på börserna de senaste 15 åren, där kapital varit ovanligt lättillgängligt och billigt, anser vi att fokuseringen på risk har fått för lite uppmärksamhet. Kanske kommer vår strategi att löna sig mer i framtiden, på en marknad som i större utsträckning kommer att straffa både företag och investerare som tar för hög risk. Om man gör misstag, eller tar för mycket risker, kan man inte längre förvänta sig att bli ”räddad” av en oändlig ström av stimulansåtgärder. Då kan de solida och stabila bolagen med starka och robusta positioner vara vinnarna framöver.