Däremot dämpar linjedragningarna avkastningspotentialen för investeringar i bostäder. Nedskärningarna i offentlig service och frysningen av indexkorrigeringar är också en påminnelse om vikten av de egna sparandet för att garantera framtida konsumtionsmöjligheter.
Skötseln av våra offentliga finanser har liten betydelse för ränteutvecklingen, så länge vårt land förblir ett av de minst skuldsatta euroländerna och därmed av placerarna ses som ett tryggt alternativ. Räntorna bestäms av den ekonomiska utvecklingen inom hela euro-området.
Överdrivna förväntningar om inverkan på tillväxten
Regeringsprogrammet har väckt både hopp och farhågor beträffande dess inverkan på den ekonomiska tillväxten. Både hoppen och förväntningarna verkar överdrivna.
Nedskärningarna i offentliga utgifter försvagar efterfrågan och bromsar därmed tillväxten. De planerade nedskärningarna uppgår dock till en summa motsvarande enbart en halv procent av BNP. Andra faktorer, framför allt utvecklingen av den internationella ekonomin, ger upphov till betydligt större kast i den finska tillväxten än detta. Därtill mildras bromseffekten fram till år 2018 av de planerade investeringar som ingår i regeringsprogrammet.
Den utlovade avregleringen och den ökade effektiviteten den möjliggör kan lyfta ekonomin och direkt öka företagens lönsamhet. Vägen från programförklaring via konkreta åtgärder till en uppgång i ekonomin är dock lång.
Samhällskontraktet
Den mest centrala punkten för den ekonomiska utvecklingen är strävan att sänka arbetskraftskostnaderna och öka flexibiliteten på arbetsmarknaden. Detta skall uppnås bl.a. genom samhällskontraktet och genom att skapa bättre förutsättningar för lokala överenskommelser.
Målet med samhällskontraktet är en 5 procents sänkning i enhetsarbetskostnaderna; i praktiken lägre timlöner. Detta skulle göra finländsk produktion mer konkurrenskraftig, och på några års sikt lyfta BNP med ett par, tre procent. Då direkta lönesänkningar knappast kommer på fråga, torde det enda alternativet vara en förlängning av den effektiva arbetstiden, exempelvis genom längre arbetsdagar, färre semesterdagar eller annan frånvaro eller en förflyttning av söckenhelgerna.
Regeringen hotar med en lista känsliga sparåtgärder om samhällskontraktet inte fås till stånd. De mest betydande är att tillfälligt slopa indexjusteringarna av pensioner och inkomstskatteskalan. Den sammantagna effekten av de här åtgärderna skulle bromsa upp tillväxten med en halv procentenhet.
Det mest sannolika slutresultatet torde vara en kompromiss genom vilken regeringen endast delvis når det uppsatta målet. Även detta skulle förstås vara positivt för den ekonomiska tillväxten och företagens lönsamhet.
Byggande och välfärdstjänster
Vid sidan av arbetsmarknaden finns den största potentialen för avreglering inom byggnadssektorn. Regeringsprogrammet aviserar lättare procedurer för att bevilja byggnadslov och mindre strikta regler för byggandet. Dessa kunde ha en märkbar stimulerande effekt på byggnadsverksamheten redan de närmaste åren.
Ett ökat byggande skulle dämpa uppgången i bostadspriserna genom ett ökat utbud. Även den accelererade nedtrappningen av ränteavdraget är ägnad att trycka ner priserna. Högre fastighetskatt tär också på avkastningen av bostadsplaceringar.
Strävan att effektivera den offentliga servicen skapar även möjligheter för företag som producerar välfärdstjänster. I regeringsprogrammet betonas kommunernas och social- och hälsovårdsområdenas möjlighet att köpa in tjänster av privata aktörer. Med frikommunsförsöket öppnas också dörren för nya verksamhetsformer. Den tilltänkta nedskärningen av FPA-ersättningen för privata läkartjänster är förstås ett minus för företag inom hälsosektorn, men ersättningsnivån har redan nu varit låg.
Incentiv för privat sparande
Några direkta incentiv för privat sparande ingår inte i regeringsprogrammet, även om behovet av riskkapital lyfts upp. Programmet öppnar dock upp för en lättare beskattning av dividender. Detta gäller främst småplacerare (dividendinkomster upp till 500 euro övervägs att bli skattefria) samt företag listade på First North. för vilka det skall utredas om de kan få behålla den lättare beskattning som gäller för olistade bolag.
Indirekt uppmuntrar dock regeringen till ett ökat sparande. Frysningen av indexjusteringarna för sociala förmåner påminner om, att deras framtida värde är osäkra. De offentliga resurser som finns för att sköta den åldrande befolkningen är begränsade. Denna utmaning försöker man möta, genom effektivare service, men risken för en lägre servicenivå är uppenbar. Samtidigt skär man ner i ersättningarna för privat vård och höjer avgifterna för offentlig vård.
Egna besparingar för sämre tider förefaller i den här omgivningen väl motiverade.
Skrivet av Roger Wessman
Roger Wessman är en oberoende ekonom, som följt den finländska ekonomin och finansmarknadernas utvecklig i drygt två decennier. Som bl.a. chefekonom för Nordea Finland och Evli fondkommision har han blivit känd i offentligehten för att förklara ekonomiska frågor i klartext.
Han har en exceptionellt bred och djup insikt i finansmarknaderna. Under sin karriär har han fungerat bl.a som ränteanalytiker, chef för aktieanalys samt varit ansvarig för analysen av valuta och råvarumarknaderna.
Roger Wessman har undervisat i finansiell ekonomi och nationalekonomi vid Hanken och även föreläst på Helsinging Kauppakorkeakoulu om företagens riskhantering.
Han fungerar nu som privatföretagare och skriver en blog om ekonomiska frågor på roger.wessman.com. Han är även delägare i MarketNoze som tillhandahåller information om för aktieplaceringar och hans kommentarer står även fritt att läsa på företagets nätsida marketnoze.com.